Vi började ju som jag skrev tidigare med att springa in semestern och planen med vår ensamvecka var att springa, en plan som vi höll fast vid. Söndag kväll när barnen var lämnade satte vi oss och planerade vår vecka, planen upp i sverige och springa i fjällen, Sambon hittade boende i kläppen och bokade detta, stop hos hans pappa i Borlänge var planen sedan tidigare, bestämde att vi skulle komma upp där på tisdagen, måndag morgon satte vi oss i bilen och körde uppåt, första stoppet var Kinnekulla för att springa där, inget boende var bokat så när vi kom fram, bestämde vi oss för att körda vi ner till campingen och se om dem hade plats där, fick bästa tältplatsen med utsikt över Vänern, satte upp tältet och sen var planen att springa upp på kinnekulla, men ett fellöp tog oss till ett helt magiskt stenbrott istället som vi sprang längs "kammen" runt, självklart med fotopauser, vi hamnade även vid ett mysigt litet vattenfall som vi bara var tvungna att doppa fötterna i, för det är liksom det en springande semester för mig handlar om, komma ut i naturen se magiska plaster och stanna upp och njuta av dessa, vill man inte springa rekommenderar jag skarp att faktisk någon gång i livet planera in en sådan här gåendes.
Väl nere vid tältet så blev det fix av mat och den självklara afterrun ölen, balans i livet kallas det, och nä vi springer inte bara våran rundor utan det blev en promenad längs Vänern handihand.
Tisdagen sen vaknade vi tidigt, kaffe fixades på stormköket och alltså finns det nått bättre än att dricka kaffe ute, medans dagen vaknar. Begav oss iväg tidigt, tanken var att springa upp till kinnekulla men den planen reviderade vi och tog bilen upp sen valde vi slingorna där istället, helt jäkla magisk natur och efter att ha sprungit en slinga på 3,5 km beslutade vi oss för att ta ännu en slinga så vi fick en mil, lunch innan vi styrde bilen upp till Antons pappa. Det ända dryga är att jag är den enda med körkort så det blir många mil för mig att ha fokus på vägen och man slits mellan att vilja komma fram eller ta massa pauser, dock var det väldigt mycket skog och väldigt lite rastplatser så vi körde på det förstnämda komma fram.
Blev två dagar i Borlänge, även här med tidig löpning på Onsdagen innan vi tillsammans med Antons pappa blev visad, leksamnd, Rätvik och Falu, nä vi var inte nere i gruvan bara uppe vid. Även löpningen i Borlänge var på skidspår och i helt magisk natur, blev dock snuvade på 1 km mot vad vi tänkt av en ko med väldigt vassa horn som stirrade på oss så passa att ingen av oss kände för att utmana och springa mot och förbi hahaha.
Torsdagen sen styrde vi bilen mot kläppen, med ett stopp i Rätvik, vi ville testa ett hälsotest samt självklart springa på en av världens längsta träbrygga, kan man så ska man, hälsotetstet blev outstanding för sambon (såklart) och merän ok på mig, skoj! Även om springa snabbt inte är mitt mål så är det skoj när man faktiskt kan få ett litet kvitto på att man kan.
Väl i kläppen var vi vrålhungriga, vi kan säga såhär, stopp längs vägarna uppåt är det ont om, och ingen av oss var speciellt sugna på att köra av några längre sträckor, blev dock ett stopp på en dalahästfabrik, där vi köpte en andrahandsorterings dalahäst, lite defekt i sin perfekthet, precis som vi.
När vi ätit, blev det en promenad upp till topstugan, 657 m ö.h. sjukt tung vandring och planen var att där skulle vi springa dagen efter, kollade kartan, hittade ett skidspår som vi bestämde oss för att ta som skulle ge oss drygt 21 km, perfekt långlöpning.
Vaknade till perfekt väder, solen gick sakta upp över bergen och vi klädde oss efter det, begav oss iväg, kollade kartan en gång till och började springa skidspåret med namnet myrspåret, vi kan säga såhär, myrspåret var det verkligen! Ren och skör myr i 4 km, där vi sjönk ner till knäna emellanåt och vid första väg bestämde vi oss för att skrinlägga att fortsätta på det spåret, sprang hela vägen ner till byn igen och gick på ett såkallat motoionsspår istället, 1 mil skulle det vara men vi kom på det en bit in, gick upp till Topstugan så vi fick vår klättring uppför berget iallafall, och hela löprundan i sig hamnade på 15 km inkl ett dopp av benen i ån som rann längs campingen, efteråt la vi oss ner och vilade en timme innan vi gick en runda för att koll trailspåret för att där bestämma oss för att åter igen byta om och springa en slinga i detta spåret, så ytterligare 5 km i helt galet mysig terräng, och den där lila motionsslingan som vi ratat just pga namnet motionsslinga visade sig gå en del inne på trailspåret oxå, så med facit i hand hade vi lätt kunnat ta trail och motionsspåret och därmed fått 21 km magiska löpning istället för 8 km myr och tråkig grus löpning MEN vi hade ju inte fått dessa skratten som vi fick när vi sjönk ner till knäna i myren om vi gjort detta så inget ont som inte för något gott med sig.
Vi började även fundera på deras vertikal challange, 2,05 km á 300 hm, straigt up om man säger så, planen var på morgonen innan vi skulle köra vidare hemåt, så när vi vaknade på lördagen bytte vi om, värmde upp med lätt löp mot campingen där starten gick, 1 km dit ungefär, sedan gav vi varandra en lycka till puss med orden vi ses på toppen sen sprang vi, olika mål men ändå tillsammans, jag har sagt det förr, vi är på olika nivåer jag och sambon men vi lyckas alltid med att göra löpningen till våran, Anton hade ett jäkla klipp i benen, mina var lite segare, vaderna fick sträckas ut vid några tillfällen, men jag klarade det under 30 minuter närmare sagt på 24 minuter vilket gav mig en fjärdeplats, sambon knep också till sig en fjärde plats på herrsidan med en tid på 16 minuter, sjukt imponerande, blev sen utförslöpning och för första gången valde jag att släppa på ordentligt, har ju en spärr där jag gärna vill bromsa mig men valde här att släppa på, och vilken känsla att bara flyga ner för berget, 6 km stannade vi på innan vi åter satte oss i bilen och styrde ner mot karlstad, när vi närmade oss gick Anton in och bokade ett hotell, blev det promenad i Karlstad för att gå bort lite stelhet efter bilfärden innan vi landade i hotellsängen med snacks och öl innan det var dax för mat.
Det bästa med oss är enkelheten, vi har inga stora krav på våran ledig tid tillsammans, löpning, afterrun öl och god mat, då är vi hemma, och jag måste bara säga att god mat fick vi verkligen, två dagar med outstanding mat i restaurangen i kläppen, bland det godaste vi ätit och få reda på att det är närodlat gör ju att det smakar liiite bättre, mat lagat med kärlek med andra ord. Blev även rekommenderad en restaurang i Karlstad där hennes bonusdotter jobbade så där bokade vi bord och åt, och än en gång herre jäklar vilken mat!
Vi avslutade vår vecka med att stanna till i ett naturreservat utanför Göteborg för att springa av oss lite stelhet efter körningen, hittade en runda som skulle varit 6 km men än en gång sprang vi fel och rundan slutade på 9 km, dock blev det en rejält kämpig runda då min trampdyna dog rejält så även om naturen var vacker vart det svårt att njuta utan kampen tog över istället, trampade ju på en sten rejält när vi var i kläppen och detta blev bara värre och värre, så det var 3 smärtsamma km tillbaka till bilen, men ändå ett perfekt avslut på våran springande semester.
Och är det något man lär sig under en sådan här tripp är att man lär sig älska sin sambos alla odörer och man känner enorm tacksamhet att ens sambo älskar ens egna alla odörer hahhaa för skitiga, blöta skor och svettiga kläder i en bil är INTE mumma för luktsinnet hahaha
/Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar