Det är lätt hänt att man tror man ska springa genom livet utan skavanker, men tyvärr fungerar det inte riktigt så även om man gör allt man kan för att vara så skadefri som möjligt.
Då vi springer i barfotaskor såkallade fivefingers så kan ett steg som stannar för länge på en vass sten bli döden för en trampdyna, även en rot som träffar rätt (eller fel hur man nu ser på det) kan orsaka benbrott på tårna. Men om man bortser från dessa saker som när det väl händer är rätt "enkla" krämpor att åtgärda, obs enkla att åtgärda det gör ont så tårarna bränner när det väl händer, men ofta kan man faktiskt fortsätta springa med en bruten tå (beroende vilken tå och smärta såklart) jag märkte att när jag bröt min så kunde jag fortsätt springa rätt obehindrat så länge jag hade fivefingers som stabiliserade upp tån, jag tyckte även att läkningsprocessen gick snabbare, precis som om blodflödet försåg tån med nytt friskt blod som reparerade skadan fortare, jag tror ju inte på stillasittande och ren vila, det är en ursäkt till att slippa göra saker, nä jag tänker inte ens be om ursäkt om jag trampar på någons tå här.
Men det jag skulle komma till är att dessa skador är ingenting mot vad skor av diverse märken orsakar på mina knän, höfter och rygg, jag tänker inte säga att alla med skor har skavanker, utan jag pratar utifrån mig och möjligtvis min sambo, men mest mig vad barfota och ja mest fivefingers har gjort för mig/oss, jag drabbades ju av löparknä först 2018, sprang i ett par Hoka då och efter 7 km isch kom smärtan smygandes, efter att ha tagit Kullaberg gåendes baklänges ner för alla backar pga knä som smärtade bestämde jag mig för att byta skor, gick över till Merrell barefoot, en barfota sko som jag bara kom att älska, ingen mer smärta i knäna, dock fick jag trotts bafotaskor problem med fötterna 2020 (som sagt jag säger inte att man är skadefri bara för att man springer i barfotaskor) under Bjärre trail fick jag så ont i senan mellan häl och fram trampdyna plantarfasciit som den så fint heter, smärtan jag kände i mina fötter var enorm och varje steg gjorde ont, vi fick bryta det loppet. Mycket av detta kom från mina vader som var spända konstant, och jag började jobba med diverse rehabövningar som tålyft, rulla boll under foten, flossa vaderna osv. men INGENTING hjälpte, valde då att pausa löpningen, den enda löpningen jag gjorde var den med sonen, det var korta rundor på den tiden, med stopp och i ett långsamt tempo, bestämde mig i samma veva att faktiskt ta steget från barfotasko till fivefingers, sen den dagen har jag sprungit i fivefingers, förutom en femma som jag sprang med Merrellen dagen efter jag brutit tån och insåg att det gjorde ondare än att springa med fivefingers.
Jag har jobbat upp distanserna och tempot med fivefingers, för det är något man måste ha med sig när man går över till barfotaskor/fivefingers att man kan inte byta från dämpade skor till barfota/fivefingers och tro att man kan springa samma distanser och tider som man gjort innan med en gång, tider kanske man aldrig kommer upp till med fivefingers men då får man rannsaka sig själv vad är viktigast en hel och smärtfri kropp eller bra tider på milen?
Smärtan i mina fötter höll i sig länge, men löprundorna gjorde dem inte värre utan snarare tvärtom, jag läste på mycket om detta och höll på att få panik på all vila som skulle göras enligt alla, vila hjälpte inte, rörelse gjorde, på nyår sprang jag min längsta sträcka med fivefingers, 19 km på Kullaberg och fötterna gjorde inte ens ont, ingen som inte haft smärta i fötterna kan förstå lyckan när smärtan äntligen släpper i ens fötter och man kan gå utan att det gör ont, och jag är så glad att jag gjorde det jag tror på och struntade i alla inlägg och dämpningar till fötterna som rekommenderas vid plantar fasciit (eller slarvigt hälsporre), jag vet många som säger sig ha hälsporre och köper dämpade skor och sulor på löpande band, som har accepterat att gå med skor inomhus men som fnyser åt allt som har med barfota gång att göra. Hur kan något som vi alltid gjort vara skadligt för våran fötter? Det är min främsta fråga när det kommer till barfota, ja vi går på annat underlag i dagens läge men ändå. Hur kan man inte vara villig att prova allt när det kommer till att bli av med smärta i fötterna? Hur kan man ge dämpade skor och sulor år ut och år in för att tillfälligt bota smärtan som kommer tillbaka? Medans man går barfota en dag hemma och får ont och menar att det inte funkar? varför ger man inte barfota en ärlig chans att kanske göra ens fötter bättre? Om inget annat så hade man kunnat knäppa dem på näsan som säger att barfota är bra om man provar och det inte funkar, eller är man rädd att det ska funka när man varit sådan motståndare till det? Varför? är vi inte alla bättre än att vi kan ändra på oss oavsett hur hårt vi promotat vår tidigare tro?
Men efter ett halvår med smärtfria fötter så kom ett nytt problem, det började med ett rejält feltramp på en sten, ett blåmärke på främre trampdynan, först på höger och vad gör man då för att kompensera, jo man avlastar höger och hamnar med lite längre markkontakt på vänster, och ännu en vass sten orsakade då, lagom tills blåmärket var borta på höger, ett blåmärke på vänster *suck* detta har dock hållt i sig och efter min löprunda med sonen i måndags där jag hade så ont sists km att det sökte mig fick mig att börja fundera på om det verkligen bara var ett blåmärke, detta borde varit borta vid detta laget om man tänker på alla dem andra blåmärkena som jag haft under fötterna pga landat för hårt på stenar. Läste då lite på nätet om en nerv som kunde komma i klämm, masserade med alovera och direkt efteråt så gjorde det inte ens ont, alltså nä det var inget mirakel, lite smärta kom tillbaka efter ett tag MEN från att inte kunna gå till att faktiskt kunna gå obehindrat, har fortsatt med massage och sprang inte igår, smärtan är kvar men inte lika mycket så idag är planen att prova springa och se vad som händer.
Har även en slemhinneinflammation på min höger häl, detta orsakas av tryck mot hälsenan vilket jag nästan är 100% säker på uppkommit efter lång bilkörning och INTE pga löpningen, denna behandlar jag oxå med alovera och rehab strumpor (sådana som är köpta för platar fasccit) men som fungerar superbra mot trötta hälsenor. Så det är mycket med fötterna som bråkar just nu, dock så ser jag mer lösningar än att fastna i problemen, även om jag har liiiite panik inför Kullamannen om inte mina fötter blir bra NU!
/Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar