Tränar för lite

Jag och sambon satt och diskuterade hur mycket, eller faktiskt som vi kom fram till hur lite, tid man lägger ner på träning om man sätter sig ner och räknar på det. I dagens läge så kan man ju statistikföra det mesta och så även ens träning, vi använder ju oss av Garmin och strava till detta och i Oktober månad tror jag Sambon igår den 19 Oktober hade 21 h och jag hade väl 37 h, vilket kanske i första anblicken kan verka som mycket men om ni ser uträkningarna nertill så får man en annan ahaaa upplevelse. 

Jag var ju på en arbetsledarutbildning en gång där kursledaren bad oss alla att skriva ner allt vi gjorde på en arbetsvecka och tidsätta detta, 40 h är en arbetsvecka, sen bad hon oss att skriva ner ALLT inkl toalettbesök, hämta kaffe, snacka med kollegor osv och tidsätta detta ex. hämta kaffe 4 koppar ala 2 min blir 8 min på en dag och 40 min på en vecka, detta här var inte för att kolla om vi slösade vår tid på att hämta kaffe då kanske jag ska tillägga utan det var för att se VAD lägger man sin tid på, det var även ett sätt att se hur man kunde "tro" att man la mycket kontra lite tid på saker, för dem som kom upp i ex närmare 50 h när dem var klar så var frågan, jobbar du över 10 timmar varje vecka, var svaret då nä, så hade man någonstans uppskattat att man la mer tid på något än vad man kanske egentligen gjorde, fick man som jag bara ihop 35 h så var ju frågan samma sak fast på andra hållet, går du och rullar tummarna 5 h i veckan, vilket jag såklart inte gjorde, lärdomen av denna övningen var faktiskt att det här med att uppskatta tid vad man verkligen lägger den på är svårt såvitt man inte noterar varje minut, men då skull man till sist få ta med tiden man lägger på att notera ner vad man gör. 

Jag tror (obs tror) vi gärna ökar upp tiden vi lägger på typ "bra" saker, städar, jobbar, lagar mat tränar osv. medans tiden vi lägger ner på sånt som kanske ses som "sämre" saker tex netflix, socialamedier, youtube osv. minskar vi tiden på. Jag får ju ofta höra hur mycket jag tränar, dock så är det ytterst sällan jag faktiskt hör detta från tränande människor (det händer men mer sällan) utan många gånger så tror jag (obs tror) det är folks egna dåliga samvete som gör att man tycker att en människa som tränar gör det för mycket och borde vila mer. 

Så jag gjorde som sagt en liten enkel uträkning, och när jag var klar så hade jag som ni ser nedan 54,5 h över i veckan till att vila och om jag bröt ner en arbetsdag så hade jag 5,4 h kvar att vila (förutom tiden jag sov då vill säga) Sambon tyckte en annan sak var intressant så han kollade upp hur många timmar en serie var, ex Lucifer är 17 h, vi blev ju förvånade hur lite timmar den serien var då det tagit oss tre svåra år att se klart denna hahaha medans dottern beta av den på typ en vecka, GoT är hela 56 h lång, lite merän en arbetsvecka, så när man bryter ner saker i tid så kan man lättare få grepp om vad vi lägger vår tid på och hur mycket tid vi lägger på div saker. 

Och nu är det säkert folk som tänker men jag sover inte 7 h per dygn och jag jobbar faktiskt fler timmar, har längre transportsträcka, tar längre tid på mig att laga mat osv. ja så är det säkert, vi alla har olika tidsscheman, detta var mitt, min sambo har ännu fler lediga timmar hahaha då han nästan aldrig lagar mat och faktiskt har sin träning som transportsträcka till jobb, detta gav nästan honom lite ångest hahaha är det då detta är till för, sätta en nagel i ögat på folk, få folk att få ångest, självklart INTE, det är däremot ett intressant sätt att se när folk säger att man tränar för mycket kontra att man måste vila, att man då kan svara men jag sitter ju på röven i 5,4 h varje vardag än mer på helgerna, faktiskt, jag fick nästan liiiite panik hur mycket vila tid jag har eller tid till annat om man nu vill se det så. Nä nu är det inte 5,4 h på rad utan dessa är utspridda över dagen såklart, jag och sambon sitter ju alltid ner 30-45 min varje morgon innan jobb och dricker kaffe, ren kvalitetstid i våran ögon och faktiskt ren "vila" sen har man vänttider på saker och ting,  men fortfarande så länge du inte står och gör jumpping jax medans du väntar så är det ju trotts allt "vila". Så då är ju genast min fundering, tränar jag för mycket och vilar för lite eller är det rent krasst så att jag vant min kropp över tid med så mycket vila att 2 h träning anses som mycket träning? Och är vi verkligen skapta att röra på oss så lite som vi gör? Och framförallt (ja nu tänker jag trycka en nagel i ögat) hur kan vi säga att vi inte har tid till att träna? 

Nu har vi alla olika livspussel och jag vet att varje gång sånt här kommer upp, så kommer även ursäkterna fram, förlåt, men jo så är det, jag har sagt det förr känsliga läsare avrådes att läsa denna bloggen, eller om jag väljer att skriva det på ett "snällt" sätt man underskattar den motionen man faktiskt hinner göra. Jag har också ett heltidsjobb, extraknäck (mina pumppass) jag har haft små barn, jag hade även hund samtidigt som Lowa var ny, så det är inte så att jag inte vet hur det är med heltidsjobb och småbarnsår, är man två vuxna så har ALLA 1 h att kunna få egentid om så bara för en promenad, allt annat är, ursäkta mig, bara ursäkter till att inte göra. Sen kommer vi alltid tillbaka till VILL man göra? DET är en annan diskussion, men ALLA kan, sätt er ner och skriv ner er dag så kommer ni inse att ni kan, sen kanske ni kommer fram till att ni inte vill men som sagt det är en annan sak, blanda inte ihop orden KAN och VILL. Och jajo det finns alltid undantag i reglerna, mannen/kvinnan är ute och reser, man är ensamstående (vilket jag också varit OCH hunnit träna) osv. men undantagen är just undantag och inte regel, och det är inte det detta inlägget handlar om, det handlar om vad lägger vi ner våra timmar på och tränar man verkligen för mycket. 

Jag har ju en tendens att sväva ut just när det kommer till träning och TID, även om detta inlägget handlade om just TID och träning så var det inte spåret att ta sig tiden till det som det handlade om i grunden även om det som sagt är lätt att man svävar ut i just detta när man snackar tid och träning, och speciellt om man sim jag tror på rörelse, jag tror att vi sitter alldeles för mycket still i vår vardag, vi är ofta helt slut efter en arbetsdag och tror att vila genom att sitta framför en skärm är lösningen, men en promenad är också vila, en aktiv vila, och den sortens vila tror jag vi alla hade mått så mycket bättre av om vi tagit oss tid till det, och kanske kan just bryta ner en dag i tid hjälpa en att kanske verkligen komma ut på den där promenaden och på köpet faktiskt få frisk luft. 

Vad är då min slutsats i hela detta tränar jag och min sambo för mycket, mitt spontana svar är NEJ, inte om man tittar på dagsbasics, sen finns det vissa dagar som kanske det blir mycket träning i folks ögon, men jag vill ändå understryka att det är ytterst sällan jag kör 3 stenhårda pulshöjande träningspass på en dag. Jag är även jäkligt noga med min vila, merän nog många tror, jag går nästan alltid och lägger mig så jag ska kunna få 7 h sömn och jag har väldigt mycket sitta på röven och göra ingenting tid på vardagarna, merän jag faktiskt trodde när jag bröt ner dagen då jag faktiskt inte gör så mycket merän det jag skrivit ner just på arbetsdagar, sen finns det ju undantagsdagar men dem är just som dem låter undantag.

/Marie

Kost som livsstil inte diet

Jag brinner ju inte bara för träning utan lika mycket för kost (nä jag har ingen utbildning inom kost utan det jag skriver om, är egen tro och det som JAG tro fungerar) jag hatar dock allt som har med dieter att göra, dem fungerar inte, och det är nu många säkert svarar joho det gör dem visst! Och då vill jag säga nämn en endaste diet som fungerar, *trumvirvel* när man slutar gå på den? Att äta enligt en diet fungerar bara om dieten byts ut till en hållbar livsstil, och gör den det så är det inte längre en diet i mina ögon utan en livsstil. Sen kan det behövas en Quickstart för att komma igång det kan det, men om man inte är beredd att ändra om hela sitt tänk om mat i stora grunden så är man snart tillbaka på ruta ett och måste ännu en gång börja om. Jag hade en i min bekantskap som sa till mig att joho denna dieten fungerar, jaha sa jag, ja menade denne varje gång jag gått på den har jag gått ner i vikt, jaha sa jag men om den fungerar hur kan du då behöva starta om? svaret var fortfarande att den fungerade när man gick på den, och jag bara -I rest my case.

Så vad är en hållbar kost? I mina ögon är en hållbar kost en kost man kan tänka sig äta resten av sitt liv, men kan man gå ner i vikt på en sådan? ja det kan man, om nu det är målet! Alla vet vi om att förbjuda den där kanelbullen resten av vårt liv kommer inte att fungera om vi verkligen älskar kanelbullar, så varför förbjuda något som vi älskar? Allt handlar om mängd! En kanelbulle gör inte mycket på vågen, om resten av kosten är bra, det är här många tänker fel (enligt mig) man sorterar bort tillfällena och fortsätter i samma spår med vardagen. Hur menar jag då? jo många väljer att utesluta helgsnackset x antal veckor men fortsätter äta som man alltid har gjort, när det är maten som man borde fokusera på. 

Det finns en grundregel enligt mig att gå efter, ju mer man gör själv från grunden ju mer kan man vara säker på att det är bra mat man stoppar i munnen (mat då alltså, så bara för att du bakar kakan så blir den inte nyttig ;-) ). Jag tillhör ju även den som inte är fetträdd utan i min värld är sockret den stora boven till mångas misslyckade försök till viktnedgång, och nä jag är INTE en såndär LCHF kanske jag lika bra ska poängtera då, som jag skrev innan jag tror inte på dieter och LCHF är (trotts vad många säger) en diet i mina ögon. Jag tror inte socker är farligt i sig, utan det är mängden socker vi får i oss nu för tiden när många har ont om tid och matlagningen ska gå snabbt så halv/helfabrikatet är våran bästa vän, och även här det är HUR ofta man gör något som avgör inte undantagen. 

Nu var det längesedan jag läste innehållsförteckningar i frysdisken då jag ALDRIG hämtar min mat där, förutom frysta grönsaker då vill säga, men sist jag kollade var det på veganska produkter och socker (i olika former) och salt är något som jag ser som en röd tråd i just vegansk men även animalisk halvfabrikat, två, i mina ögon, ingredienser som man ska undvika att äta för mycket av. Jag köpte bl a Anammas vegofärs till tacos förr (trotts vetskap om innehåll) jag använder Spicemasters tacokrydda utan salt och socker, med vanlig färs brukar jag få ösa på salt (Himalaya salt, lite bättre än vanlig enligt mig) för att det skulle smaka, jag behövde inte ens salta med Anammas färs, detta är i mina ögon rätt skrämmande då många kanske använder denna tillsammans med Santa Marias tacokrydda vars påse också innehåller salt (och druvsocker) så bara med dem två sakerna så vill ju jag säga att man direkt får för mycket salt (och socker) i sig, och sen säger samma personer till mig att jag saltar för mycket och att dem ALDRIG saltar sin mat, no shit det förstår jag att dem inte gör, ändå är jag (utan vetenskapliga bevis) nästa säker på att dem får i sig mer salt än vad jag får. Än en gång, det handlar inte om nån gång då och då, och speciellt inte om man är medveten om att -japp idag blir det detta, trotts att man vet om innehållet, men det är här jag tror det fallerar hos många, man vet liksom inte om innehållet och det händer inte bara nån gång, man tror man äter bra mat och så visar det sig inte vara så bra i längden.

Nästa problem är när man går på lightprodukterna utan att läsa, även här kan man tänka att fett mättar mer än kolhydrater, samt vara noga och kolla så det inte smugit in socker för att behålla den "goda" smaken ( så är det ofta nämligen), visst fett ger mer kcal men ofta äter man mindre av den feta än av light produkten så det kan tom nästan gå +/- 0 i slutändan. Ta yoghurt ex. det man ska vara väldigt observant på här det är dem smaksatta, dem är ofta fulla av socker (finns sockerfria varianter såklart) men varför inte ta en naturell och tillsätta egna bär? Då får man ju trotts allt det man vill ha. men det finns ju massa produkter utan socker, jajo men står det innehåller inget socker så kan man till 99% av gångerna räkna med att det innehåller sötningsmedel, och har man inget problem med detta så fine go for it, det JAG däremot tror på är att även sötningsmedel triggar oss till sötsug OCH att överäta. Så än en gång vad är det för fel på naturell och tillsätta den smaksättningen man är sugen på? 

Jag tror ju att vi gör kost till något svårare än vad det är, även jag startade med noll intresse att laga mat, men det blir faktiskt MYCKET roligare när man gör det från grunden, iallafall jag känner en tillfredsställelse i att detta har jag gjort själv, som när jag gjorde min egna Pesto första gången och alla i familjen (som äter pesto) tyckte att den var såååå mycket godare än den köpta, och fördelen, det blev ju så mycket mer än bara en burk, så det blev tom mer ekonomisk. Och då kommer än en gång denna diskussionen in om tiden, vi har den i träning, vi har den i kosten, vi har den med mångt och mycket ÄNDÅ så blir JAG förvånad över hur mycket serie som folk hinner se och instagram inlägg som folk hinner posta! 

Jag har skrivit om det i träningen och jag tänker skriva det även här, vad ska man med all tid till som man vill spara in genom att försöka ta "genvägar"?  Visst att vi alla har dagar när tiden bara inte går ihop och vi tvingas välja snabbt före egengjort, men om detta är en vardag istället för undantag så hade nog jag valt att se över min vardag och se om jag inte kunnat planera den bättre, och jajo i alla regler finns ett undantag men om man alltid skulle rätta sig efter undantagen så skulle man aldrig kunna skapa en regel. Man kan inte diskutera en vardag efter hur allas liv ser ut, utan jag tror man måste tänka sig sin egna vardag och sen rätta in sitt liv efter det, betyder det som i mitt fall att det tar ett halvår att se en säsong av en serie för att jag vill hinna träna och äta bra kost så får det helt enkelt vara så. Väljer man att man vill kunna se 5 säsonger av en serie på en vecka och sen säga att man inte har tid till träning eller äta bra mat, ja då är det ett val man gör men man kan liksom inte heller då säga men tiden till att träna och äta bra mat finns inte.

Sen kommer nästa aspekt som jag hört många säga, det är så dyrt med bra mat, jag förstår inte den riktigt, nu lägger jag väldigt mycket pengar på just bra mat, jag tittar ytterst sällan priser på det jag ska ha hem, och folk kanske nu tänker att har man pengar är det inte svårt att inte tänka priser, men det folk inte vet om det är hur jag prioriterar, jag har varit ensamstående med två barn varannan vecka i ett hem som vi tidigare var två och betalde på, som jag efter separationen stod ensam och skulle driva runt, så även om jag idag kanske inte behöver titta på priser så fanns det en gång när jag kunde åka 4 gånger till maxi på en vecka (på vägen hem från jobb) och handla för att kaffet, kycklingfilén, köttet jag skulle ha var billigt och man fick bara ta x antal per handling, min frys var alltid full med mat, jag köpte på när det var billigt och frös in, planering är A och O, så även här, jag stod på söndag och fixade 3-4 olika sorters matlådor som jag frös in och sen kunde ta, så som sagt även jag har hafyt lite pengar och lika många timmar på dygnet som alla andra, även om en kollega på gymmet skämtsamt i måndags frågade om jag hade extra timmar på dygnet som jag kunde plocka av.

Jag tror många har mycket ursäkter, väljer att ta den enkla vägen just pga att den är enkel, men även den svåra vägen blir enkel efter ett tag, idag så tycker jag inte det är svårt att handla bra mat, men första gången jag handlade efter att jag bestämde mig för att ta tag i kosten så tror jag maxi handlingen tog närmare 2 h, det var även då jag insåg när jag vände och läste på allting hur mycket skit vi får i oss, allt hemma städades ut och första handlingen med bra råvaror tog inte bara tid utan den blev såklart även dyr, det var mycket som skulle bytas ut, och handlas hem för att kunna göra eget, men när väl det var gjort så gick det både snabbare att handla OCH blev billigare, för det där stoppet vid halvfabrikatet försvann, stoppet vid läsk, snacks och godiset försvann, och tom jag blev förvånad över hur mycket pengar man faktiskt la på denna i mina ögon skräpmaten. Jag har även märkt att hela tänket kring mat blivit bättre när det gäller att ta vara på maten som man handlar, jag slänger idag väldigt väldigt lite mat, vilket också gör att det jag kanske lägger mer på råvaran lönar sig i slutändan då den används och inte kastas. 

Så mina enda råd till folk är faktiskt läs innehållet på det ni äter, innehåller det socker (även sötningsmedel) eller salt, uteslut det eller ta bort det från er dagliga kost, kör på vegetariska rätter (billigare, ja om ni lagar det från grunden utan halvfabrikat), försök göra ers såser och dressingar själv, baka ert egna bröd, ersätt inte nutellan till protunella för att kunna äta det varje dag, även den innehåller kcal, propuddingen bör ses som en dessert inte frukost, även smaksatta kvarger borde ses som desserter inte frukostar, chokladmjölk till gröten oavsett om den innehåller socker eller sötningsmedel innehåller mer skit och gör att vi riskerar hälla på mer än om vi tagit vanlig mjölk (eller veganska alternativ) och därmed få i oss fler kcal. En frukost ska INTE smaka som en efterrätt, en frukost ska göra oss mätt fram till nästa måltid. 

Och ett sista tips, drick inte era kcal. även en pepsi max innehåller kcal, 0,3 är merän 0 kcal som vatten innehåller och i slutändan räknas ALLA kcal speciellt om man inte gör av med dem. 

/Marie

Olika mål tillsammans

Kan man springa tillsammans fast man har olika mål och är på olika nivåer? Självklart kan man det! Jag och sambon är INTE på samma nivå och har helt olika vecko/månads/års mål när det kommer till löpning, 

• Ett hans huvudträning är löpning, min är bodypump, boxning, bodybalance löpning, rent kort sagt en mix av all träning, typ haha

• Två han har sprungit längre än mig, alltså inte distans utan tid, jag började ju springa för 3 år sedan, ja dvs löpning som innebar att man inte fick någon medalj, jag hade ju sprungit både toughest (4 ggr), extreme run, Action run, en halvmara och en mara, men då fick man som sagt medalj, att springa frivilligt var inte riktigt min grej, brukade säga -ser ni mig springa så spring för då är det något som jagar mig! Men då och där för 3 år sedan så smugglade Anton in löpningen tillsammans med kärleken, ni vet kärleken gör en blind och innan jag hann fatta vad jag gjorde så var vi anmälda till ett lopp tillsammans, och det var ju det här att springa för medalj.

• Tre som är det viktigaste att veta, det är att jag och Anton har två helt olika "bästa" tempo, där det skiljer mer än minuten per km, hans lugna tempo är typ mitt ha ihjäl mig tempo, här är det viktigt att respektera den långsammas tempo i vårt fall mitt tempo, när vi springer så är det jag som styr tempot och detta har jag fått jobba mycket med, att inte känna mig som en jäkla stoppkloss, där Anton gång på gång hävdat att han älskar att springa i vårt tempo, han älskar att springa tillsammans med mig, trotts detta kan jag än idag falla, inte lika ofta men dåliga löpdagar så är jag INTE snäll mot mig själv. 

Så när det kommer till att kunna springa tillsammans trotts olika mål så gäller det att hitta lösningar som gör att båda får ut det den vill ha ut av löpningen och ändå kunna göra det tillsammans, vi löser detta genom att vi ibland springer själv, vi jobbar ju om varandra så när den andre jobbar så tar vi våran rundor som passar oss och våran mål. Anton springer ju också hem från jobb, och när jag hinner och kan så springer jag och möter honom, då får han sitt tempo och jag får mitt fram tills vi möts sen enas vi om ett gemensamt tempo hem, ibland får jag dock påminna Anton om att jag faktiskt är med, när jag märker att jag håller på att dö för att ens ha en chans att hinna med. 

Det har även hänt nu på sistone att jag mött upp honom, han har behövt fler km än jag faktiskt orkat med, så då har vi möts upp sprungit kanske 1-2 km tillsammans för att sen skiljas åt igen och mötas upp hemma, detta gör att vi får löpning både tillsammans och vi når våra enskilda veckomål, jag ligger ju på 35 km i veckan och Anton ligger på 70 km i veckan, eller egentligen ligger han på mindre men i bakhuvudet vet jag om att han siktar på 70 km så jag kan likabra skriva 70 km.

När vi är lediga tillsammans så springer vi alltid tillsammans, det har hänt någon gång att jag skickat Anton att springa längre för jag vet att han vill och framförallt när han behövt för att nå sina mål när jag känt att jag har en dålig löpdag och helt enkelt inte kan springa så långt som han vill/behöver, men det är mer ett undantag i regeln. 

Hur är det då med våran olika tempo, får Anton ut vad han vill och behöver i sin löpning när han springer med mig? Sliter jag ut min kropp och pressar mig onödigt hårt för att hinna med hans tempo? 

Nä som sagt vi försöker alltid ta det tempot som passar oss den dagen, målet är behagligt snacketempo, vi springer och snackar om allt mellan himmel och jord under våran gemensamma löprundor, ibland klarar vi högre snacketempo ibland får det bli lägre, och som sagt jag är den långsamma av oss så det blir oftast jag som får styra tempot, men det har hänt nån gång (läs en typ ) att jag faktiskt fått justera mitt för att Anton haft en riktigt usel löpdag, hans dåliga löpdag tempo är ju som sagt mina bra löpdagar tempo *ler*  

Och då vi inte springer för att göra några PB på milen lopp utan faktiskt springer för att kunna springa ultralopp så ja, jag vill säga att han får ut massor av våran gemnsamma löprundor. Idag, när jag hade en sjukt bra löpdag igår, kan jag tom säga att mitt tempo gynnar oss där, ja inte om målet är att sätta banrekord men där är vi inte, och jag kommer heller inte komma dit, inte för att nervärdera min egna löpning utan helt enkelt för att det är inte mitt mål med träning och lopp, hur Anton tänker där vet jag egentligen inte 100% men idag är hans mål att tillsammans med mig göra Kullamannen sprint (100 km) och Tjörnarparen (100 km) och att vi ska ta oss i mål tillsammans.

Anton har även deklarerat att våran löprundor i det här långsammare tempot gjort honom snabbare, vilket jag ibland tror han säger för att vara snäll, men när jag ser hans tider på strava så kan det faktiskt vara just så.

Så oavsett tempo eller mål så kan man alltid hitta en medelväg till att kunna springa tillsammans om det verkligen är det man vill göra.

/Marie 

Den perfekta planen sprack

I helgen blev det exakt detta som jag snackade om häromdagen, en plan, en perfekt plan, träning och tid med barnen men ändå blev allt bara totalt kalops, ett akutbesök med dottern fördärvade allt och till ingen nytta tänkte jag skriva, men klart vi fick ju reda på att inget var brutet så helt bortkastat var det ju inte, även om det gick onödiga timmar i olika väntrum pga vad jag vill säga rent jäkla dålig samarbete mellan 1177 och våran vårdanrättningar, nu försökte "hon som var trött på livet" inne på akuten försvara 1177 att dem är ju trotts allt risktäckande och vet inte att det finns en kvälls/helgmottagning i Helsingborg, vilket jag vill säga njaaaa då har ju faktiskt 1177/sjukvården något att jobba med, samt orden "det är en lag att 1177 ska säga kör upp på akuten" som jag fortfarande inte vet om hon menade eller om hon var sarkastisk då tonläget på människan var detsamma hela tiden dvs jag har jobbat hela helgen och är så jäkla trött på folk som kommer upp med icke akuta anledningar (inkl vi kände jag).

Summan av kardemumman av denna 3 h vistelsen på akuten var att vi kunde ringt kvälls/helgmottagningen fått BOKAT en tid och därmed sluppit sitta och vänta 2 h på akuten för att få komma till receptionen, som jag sen tycker skulle kunnat sagt och bokat detta till oss, istället för att skriva in oss på akuten för att sen sköterska skulle göra detta, tur var att vi fick iallafall tid 30 min senare så det blev en flytt från ett väntrum till ett annat, läkaren där sen tittade på Lowa, och nu menar jag ordagrant tittade, inte klämde inte kände, ingenting utan tittade och sa - ja jag kan inte bedöma utan röntgen så jag skriver en remiss till akutröntgen (detta tycker jag ju hon inne på akuten kunde gjort så hade vi kunnat gå dit och gjort detta under dem 30 min som vi ändå bara väntade), på akutröntgen var det den kortaste väntan iallafall 10 min senare så satt vi åter i väntrummet och väntade, fick beskedet inget brutet jobba med handen hejdå. Jag vet inte vad jag egentligen vill att dem ska göra men det kändes som sagt som 3 h till ingen nytta då man inte ens kände och kollade mjukdelarna eller senorna eller vad man nu kan kolla, men som sagt dottern ville få den kollad och efter sonens spricka så vågade vi inte chansa med att nonchalera henne omifall att, det räcker att vi faktiskt skrattade lite ödmjukt åt henne i 3 dagar.

Så min plan för söndagen med att direkt efter mitt pumppass, skicka ner sonen och ev dottern till L-bryggan för att själv springa en omväg dit och sen spendera dagen med att fiska krabbor och bada tillsammans med dem blev som sagt helt omkullkastad, istället blev det endast en veckomål/runstreak runda på 4 km innan jag fixade middagen, fanns inte en chans att jag hade haft energi till att laga mat efter vi kom hem om jag gjort som dottern och slängt mig på soffan, istället så gick jag direkt upp och bytte om och begav mig ut, och det finns ingen bättre känsla än att känna hur huvudvärken sakta släpper under löpturen och känslan efteråt när man åter har energi till att orka ta tag i saker gör att det är värt kampen man för med sig själv när man står och väljer mellan soffan och löpskorna. Även om vila kan vara bra det med, så fanns det inte tid till både löpning och vila igår så då prioriterar jag löpningen och siktade på tidig sänggång på kvällen istället. 

Dock var igår en sådan dag när jag kände för att skrinlägga alla mina jäkla mål och utmaningar som jag har, men det är inte rätt tillfälle att göra det, jag och sambon har framtidsplaner, riktigt utmanande och kul sådan tom. kommer skriva mer om det, men det kommer innebära att löprundor som tänker skippas för att man har en jäkla fis på tvären nja det finns det inte utrymme för.

/Marie

Att få ihop vardagen

Jag håller ju på med en såkallad runstreak, dvs man ska springa varje dag, distans tror jag är frivillig men jag vill ha MINST 3,5 km varje dag. Jag har ju sprungit ett bra tag dem dagarna jag inte har mina pumppass men efter att ha snackat med min ena granne och beklagat mig lite om det här med tiden, ja jag av alla människor som menar att tid har vi om vi bara rannsakar oss själva beklagade mig om tiden, för hon menade att 30 minuter har vi alla, för ja, det är vad det max tar att springa 3,5 km (jag går 3 km på 30 min så jo jag vill sticka ut hakan här och säga att det är vad det max tar). 

Jag försökte ju med både den ena ursäkten efter den andra, barnvecka, fixa middag, köra till och från gymet osv. men när hon sa att hon ibland kom ut 21:30 så gav jag upp med ursäkter för jo om vi som sagt rannsakar oss så har vi faktiskt tiden. Orken, lusten, viljan you name it DET är en annan femma, den kan både dala och försvinna helt, det är jag villig och erkänna och ibland får man helt enkelt inse att det som måste göras är inte alltid det man har lust att göra.

Är det då bra för en att sätta denna pressen att hinna med allt? Träning ska ju inte vara en press utan skoj och bra för en, men det är ju faktiskt när man ser träningen som något ont måste som det blir en negativ press, och handen på hjärtat vad är det vi ska ha all tiden till? Netflix och chill som vi skämtsamt brukar säga där hemma? Det är viktigt att vila säger alla, men än en gång handen på hjärtat, vilar vi inte jäkligt mycket nu för tiden? 

Jag och Sambon brukar bryta ner det, om vi tränar 1 h om dagen så är det 7 h i veckan, en vecka består av 168 h, tänker man så, då är det väldigt lite man rör sig, och är det något som vi människor blir så är det latare OCH väldigt många av dem som tränar är faktiskt dem lataste, man gömmer sig bakom ev 7 h träning och menar att jag tränar minsann varje dag, och jajo det är bra men som med allt annat så är det faktiskt helheten av ens livstil som avgör. Vad säger jag då, ska vi springa ihjäl oss? ska vi aldrig få bara sitta ner med en kopp kaffe och bara andas? Självklart! men måste det ena utesluta det andra? 

Så tillbaka är det bra att pressa sig själv till aktivitet varje dag, svar ja JAG tror det, jag tror det är det bästa pensionssparandet man kan göra, jag tror att man ger sig själv en bra livsstil genom att göra detta, nu menar jag inte att man ska spränga blodkärlen på varje träningspass, jag vill tom säga att det är något man alltid ska undvika, såvitt du inte tänker satsa på någon proffskarriär så tycker jag inte att man ska pressa sig till sjuka vikter eller tider, utan målet med en vardagsträning ska vara att ha en stark och rörlig kropp som orkar med vardagen. 

Jag har inte ärats med fler timmar på dygnet än någon annan, utan jag liksom många andra får planera och snurra planerna både en och två gånger ibland för att hinna med allt jag både vill och som måste göras, även jag får mina planer omkullkastade och kan vid dessa tillfällena tappa allt och bara vilja strunta i det, men samtidigt så vet jag efter många års tränande att man ångrar ALDRIG ett träningspass! 

Och nä jag är inte ute efter en klapp på axeln och hur jäkla duktig jag är, jag är inte ute efter att sätta en nagel i ögat på folk, utan den sätter oftast folk i sina egna ögon med deras dåliga samvete för att dem vet vad som behövs göras men dem gör inte. 

Hur får jag då min vardag att gå ihop med barn varannan vecka, heltidsjobb och jobb som instruktör med två pass i veckan? Planering och åter planering såpass ibland att en bilkö eller en oplanerad maxitur kan ställa till det rejält, men då får man som sagt helt enkelt planera om och göra det bästa av det och försöka att inte gå ner sig. Nu är ju mina barn "stora" och jag får mycket hjälp av dottern som tycker det är skoj att laga mat, men dem har ju inte alltid varit stora. 

Och när jag sticker ut hakan så vet jag om att det ALLTID finns undantag, men dem är minimalistiska i det stora hela och många gånger är det inte ens dem som "gnäller" att tiden inte finns. 

Att få in löpningen tisdagar och Torsdagar barnveckorna har hitintills varit det kämpigaste, mest pga samvetet, detta samvete som ofta skapas på sociala medier, som så mycket annat, jag har löst detta genom att erbjuda barnen att följa med, och säger dem nej så har jag ju faktiskt erbjudit mig tid med dem, men dem valt att tacka nej, smart va! För barn kan faktiskt vara med på löprundan, självklart får man lägga det på deras nivå men alla löprundor räknas även dem som man kanske måste stanna och andas tre andetag på. 

Andra tips för att få in löpningen är som sambon, springa till eller hem från jobb (jag har för långt tycker jag, 14 km enkel väg), ta en omväg till affären, morgonlöpning (den kämpar jag med, har lyckats 2 gånger), som sagt lösningen finns om man inte fastnar på problemet! 

/Marie