Tränar för lite

Jag och sambon satt och diskuterade hur mycket, eller faktiskt som vi kom fram till hur lite, tid man lägger ner på träning om man sätter sig ner och räknar på det. I dagens läge så kan man ju statistikföra det mesta och så även ens träning, vi använder ju oss av Garmin och strava till detta och i Oktober månad tror jag Sambon igår den 19 Oktober hade 21 h och jag hade väl 37 h, vilket kanske i första anblicken kan verka som mycket men om ni ser uträkningarna nertill så får man en annan ahaaa upplevelse. 

Jag var ju på en arbetsledarutbildning en gång där kursledaren bad oss alla att skriva ner allt vi gjorde på en arbetsvecka och tidsätta detta, 40 h är en arbetsvecka, sen bad hon oss att skriva ner ALLT inkl toalettbesök, hämta kaffe, snacka med kollegor osv och tidsätta detta ex. hämta kaffe 4 koppar ala 2 min blir 8 min på en dag och 40 min på en vecka, detta här var inte för att kolla om vi slösade vår tid på att hämta kaffe då kanske jag ska tillägga utan det var för att se VAD lägger man sin tid på, det var även ett sätt att se hur man kunde "tro" att man la mycket kontra lite tid på saker, för dem som kom upp i ex närmare 50 h när dem var klar så var frågan, jobbar du över 10 timmar varje vecka, var svaret då nä, så hade man någonstans uppskattat att man la mer tid på något än vad man kanske egentligen gjorde, fick man som jag bara ihop 35 h så var ju frågan samma sak fast på andra hållet, går du och rullar tummarna 5 h i veckan, vilket jag såklart inte gjorde, lärdomen av denna övningen var faktiskt att det här med att uppskatta tid vad man verkligen lägger den på är svårt såvitt man inte noterar varje minut, men då skull man till sist få ta med tiden man lägger på att notera ner vad man gör. 

Jag tror (obs tror) vi gärna ökar upp tiden vi lägger på typ "bra" saker, städar, jobbar, lagar mat tränar osv. medans tiden vi lägger ner på sånt som kanske ses som "sämre" saker tex netflix, socialamedier, youtube osv. minskar vi tiden på. Jag får ju ofta höra hur mycket jag tränar, dock så är det ytterst sällan jag faktiskt hör detta från tränande människor (det händer men mer sällan) utan många gånger så tror jag (obs tror) det är folks egna dåliga samvete som gör att man tycker att en människa som tränar gör det för mycket och borde vila mer. 

Så jag gjorde som sagt en liten enkel uträkning, och när jag var klar så hade jag som ni ser nedan 54,5 h över i veckan till att vila och om jag bröt ner en arbetsdag så hade jag 5,4 h kvar att vila (förutom tiden jag sov då vill säga) Sambon tyckte en annan sak var intressant så han kollade upp hur många timmar en serie var, ex Lucifer är 17 h, vi blev ju förvånade hur lite timmar den serien var då det tagit oss tre svåra år att se klart denna hahaha medans dottern beta av den på typ en vecka, GoT är hela 56 h lång, lite merän en arbetsvecka, så när man bryter ner saker i tid så kan man lättare få grepp om vad vi lägger vår tid på och hur mycket tid vi lägger på div saker. 

Och nu är det säkert folk som tänker men jag sover inte 7 h per dygn och jag jobbar faktiskt fler timmar, har längre transportsträcka, tar längre tid på mig att laga mat osv. ja så är det säkert, vi alla har olika tidsscheman, detta var mitt, min sambo har ännu fler lediga timmar hahaha då han nästan aldrig lagar mat och faktiskt har sin träning som transportsträcka till jobb, detta gav nästan honom lite ångest hahaha är det då detta är till för, sätta en nagel i ögat på folk, få folk att få ångest, självklart INTE, det är däremot ett intressant sätt att se när folk säger att man tränar för mycket kontra att man måste vila, att man då kan svara men jag sitter ju på röven i 5,4 h varje vardag än mer på helgerna, faktiskt, jag fick nästan liiiite panik hur mycket vila tid jag har eller tid till annat om man nu vill se det så. Nä nu är det inte 5,4 h på rad utan dessa är utspridda över dagen såklart, jag och sambon sitter ju alltid ner 30-45 min varje morgon innan jobb och dricker kaffe, ren kvalitetstid i våran ögon och faktiskt ren "vila" sen har man vänttider på saker och ting,  men fortfarande så länge du inte står och gör jumpping jax medans du väntar så är det ju trotts allt "vila". Så då är ju genast min fundering, tränar jag för mycket och vilar för lite eller är det rent krasst så att jag vant min kropp över tid med så mycket vila att 2 h träning anses som mycket träning? Och är vi verkligen skapta att röra på oss så lite som vi gör? Och framförallt (ja nu tänker jag trycka en nagel i ögat) hur kan vi säga att vi inte har tid till att träna? 

Nu har vi alla olika livspussel och jag vet att varje gång sånt här kommer upp, så kommer även ursäkterna fram, förlåt, men jo så är det, jag har sagt det förr känsliga läsare avrådes att läsa denna bloggen, eller om jag väljer att skriva det på ett "snällt" sätt man underskattar den motionen man faktiskt hinner göra. Jag har också ett heltidsjobb, extraknäck (mina pumppass) jag har haft små barn, jag hade även hund samtidigt som Lowa var ny, så det är inte så att jag inte vet hur det är med heltidsjobb och småbarnsår, är man två vuxna så har ALLA 1 h att kunna få egentid om så bara för en promenad, allt annat är, ursäkta mig, bara ursäkter till att inte göra. Sen kommer vi alltid tillbaka till VILL man göra? DET är en annan diskussion, men ALLA kan, sätt er ner och skriv ner er dag så kommer ni inse att ni kan, sen kanske ni kommer fram till att ni inte vill men som sagt det är en annan sak, blanda inte ihop orden KAN och VILL. Och jajo det finns alltid undantag i reglerna, mannen/kvinnan är ute och reser, man är ensamstående (vilket jag också varit OCH hunnit träna) osv. men undantagen är just undantag och inte regel, och det är inte det detta inlägget handlar om, det handlar om vad lägger vi ner våra timmar på och tränar man verkligen för mycket. 

Jag har ju en tendens att sväva ut just när det kommer till träning och TID, även om detta inlägget handlade om just TID och träning så var det inte spåret att ta sig tiden till det som det handlade om i grunden även om det som sagt är lätt att man svävar ut i just detta när man snackar tid och träning, och speciellt om man sim jag tror på rörelse, jag tror att vi sitter alldeles för mycket still i vår vardag, vi är ofta helt slut efter en arbetsdag och tror att vila genom att sitta framför en skärm är lösningen, men en promenad är också vila, en aktiv vila, och den sortens vila tror jag vi alla hade mått så mycket bättre av om vi tagit oss tid till det, och kanske kan just bryta ner en dag i tid hjälpa en att kanske verkligen komma ut på den där promenaden och på köpet faktiskt få frisk luft. 

Vad är då min slutsats i hela detta tränar jag och min sambo för mycket, mitt spontana svar är NEJ, inte om man tittar på dagsbasics, sen finns det vissa dagar som kanske det blir mycket träning i folks ögon, men jag vill ändå understryka att det är ytterst sällan jag kör 3 stenhårda pulshöjande träningspass på en dag. Jag är även jäkligt noga med min vila, merän nog många tror, jag går nästan alltid och lägger mig så jag ska kunna få 7 h sömn och jag har väldigt mycket sitta på röven och göra ingenting tid på vardagarna, merän jag faktiskt trodde när jag bröt ner dagen då jag faktiskt inte gör så mycket merän det jag skrivit ner just på arbetsdagar, sen finns det ju undantagsdagar men dem är just som dem låter undantag.

/Marie

Pannlampa och sonen som dragkraft

Min motivation till löpning har ju varit rätt låg, så mörkerlöpning med pannlampa och sonen togs till handa, ett pannlampslöpning är sååå jäkla skoj, två att springa med sonen ger mig så mycket energi så det får mig att längta tills nästa gång han och jag ska springa. Jag är nu uppe i en vecka med runstreak och det känns lite grann som jag är på väg åt rätt håll faktiskt, såpass att jag igår tog mig ut mitt på ljusa dagen helt själv, så det får man väl ändå vara nöjd med, nu kommer en vecka där sonen är hos sin pappa så jag får helt själv motivera mig ut, men det ska gå.

Som jag skrev att springa med sonen och sambon för den delen ger mig så mycket energi, men vi jobbar ju om varandra rätt mycket så det är inte så många rundor som blir tillsammans med sambon barnveckorna, förvisso mötte jag och Ludwig upp Sambon i måndags, sprang tillsammans med honom på torsdagen då han hann hem för mig efter mitt pass så han tog en liten såkallad bonusrunda.

I lördags gjorde jag och sonen något helt fantastiskt, jag hade bestämt att jag skulle springa en mil i ett tempo på 7,isch/km och frågade sonen om han ville med och det ville han, skrev till sambon att vår plan var att möta honom vid toaletterna i pålsjöskog, och att vår tanke var lugnt tempo så han fick själv avgöra om han ville springa tillbaka med oss eller själv, blev att vi sprang tillsammans men sambon snurrade lite fortare på vissa ställen för att han också skulle komma upp i en mil. Älskar just när vi får ihop dessa tillsammanslöpningarna fast vi har olika veckomål. 

Valde även att ta nya vätskeväskan med vatten (Ludwig vill ha det på längre rundor) samt packa lite baktill för att känna på hur det var att springa med nya väskan både fylld med vatten framtill och med lite packning baktill, och nja den var inget för mig, nu ska jag ha min mens förvisso och är sjukt öm i brösten (sorry infon haha) och dessa vattenflaskornas korkar tryckte exakt på bröstvårtorna vilket var sjukt obekvämt, där var även en massa snören som piskade och irriterade men dessa kan man kanske justera undan om man tittar närmre, för själva väskan i sig satt skönt om man bortsåg från flaskorna som tryckte så använder man bara den som transportväska utan vatten eller vätskeblåsa baktill så är den säkert mycket bättre. 

Löpningen i sig gick över all förväntan, vi lyckades hålla tempot vi sagt och det bästa av allt det kändes kanon i kroppen, ingen smärta någonstans (förutom brösten då hahaha) och sonen var sjuuuukt duktig, hans andra mil och han såg stark och avslappnad ut hela tiden och behövde inte stanna EN endaste gång, dock tvingades han att stanna vid toaletterna då jag behövde kissa och sambon inte kommit än, men om man bortser från det trummade han på hela tiden UTAN några problem och detta med 4 dagars a 18 km löpning i benen och en offroadcykelrunda *stolt*, när vi kom hem tittade jag på snitt tempot, 7,07/km vilket man får säga är jäkligt bra gjort. 

Söndagen sen så var ju min plan att göra om samma bedrift det vill säga springa en 5:a i 7 tempo men vad ska man säga när inte sonen är med och ajbajar en när det går för snabbt så brister det lite, men ändå 6,17 är jag ändå nöjd med, då känslan i kroppen var bra, dock så bråkade halsen att den slemmade men det kan vara allt från väderomslag till att jag inte kunde ta min astma medicin pga att jag tagit den tidigare på pumpen och vill inte ta den för ofta. 

När lusten springer ifrån en

Dagarna springer i stormsteg mot Kullamannen, och vad händer med mig då? jo jag hamnar i en löpsvacka, det som egentligen inte får hända händer, och jag kan känna smått panik, jag måste få kilometrar i benen samtidigt som jag inte vill trötta ut benen. En del av mig känner -sitt lugnt ner i båten, detta klarar du, Den 27 September 2018 sprang du 49 km med sambon utan att ha sprungit en endaste meter det året. En del av mig känner att jajo men då var jag nykär och yngre. 

Jag vet att jag har min grundstyrka från bodypumpen, jag har konditionen, och jag vet om att jag har pannbenet till att klara det mesta jag tar mig an, men jag känner också att det är mycket runt omkring mig som tar väldigt mycket energi just nu, gör mig trött, en trötthet jag inte alltid kan styra, och det var just tröttheten som var mitt stora problem 2019  när vi gjorde vårt första försök. 

Men vi är också bättre förberedda denna gången, vi har tom rekat stora delar av banan, det är bara första delen som vi inte kört igenom, förvisso har det varit en massa turer kring banan då länsstyrelserna inte verkar vara hälsofrämjande för fem öre, och lika mycket som jag bara vill skrika ge mig rätt bana NU så har jag all respekt mot dem som anordnar Kullamannen att dem orkar stånga sig blodiga för oss löpares skull, och egentligen så är ju en bana som ingen sprungit tidigare lika för alla om man ska se det positivt, men har man rekat en bana så vill man ju inte jättegärna att det ska skilja sig jättemycket från den. Det som är mest positivt för min (vår) del är att det blir mörkerstart, dvs vi startar tidigt, 07:00 skulle starten gå, och då slipper man så lång väntan från att man vaknar till att man ska springa vilket jag tror gynnar både mig och sambon.

Men glädjen till löpning då, hur ska jag motivera fram den? Just nu måste jag nog få till min run streak igen, tanken var efter Kullamannen men jag känner att jag har lätt att hoppa över löprundor om jag inte har en press på mig, som om -du ska springa Kullamannen inte var tillräckligt bra motivation, men nä faktiskt inte, jag kan lätt hamna i det som jag skrev ovan, detta klarar du, du har gjort det förr tänket, och det får inte ut mig på några löprundor kan jag meddela. 

Jag kom dock ut förra onsdagen (efter 4! dagars löpvila), själv, 5 km tom, känslan var bara gör det, och det är väl mitt främsta vapen just nu, tänket bara gör det, men det får ju inte mig motiverad ut på nästa runda, mitt andra vapen är dem som sambon "tvingar" ut mig på, som i lördagsmorse, dock så kom glädjen faktiskt där, det var en magisk dimmig morgon och luften var lätt att andas, dock så var det ett orosmoment, rundan kändes som den gick i ett för högt snacketempo med andningen MEN när vi kollade tiderna så borde jag inte varit så andfådd för det tempot, det var inte så att jag inte kunde springa och snacka men andningen var ansträngd och det var tufft för luftrören trotts att jag puffade mig innan och det var lätt luft att andas.

Mitt tredje och nog faktiskt bästa vapen just nu är pannlampslöpning, dem runderna görs med ett leende på läpparna och känslan där är faktiskt många gånger att jag hade kunnat springa HUR långt som helst så ja, kanske ska min runstreak bli just pannlampslöpning, iallafall tills jag kommit in i tänket att springa varje dag igen utan att känna skjutmigkänsla. 

 

Rek av slutspurten

Vi har ju Kullamannen sprint 100 km (ja jag vet kul namn haha) stående inför dörren, närmare bestämt den 5 November, så en månad bort, som jag skrev här om veckan så testade vi sträckan från Ängelhom till Mölle för att se var vi sprang fel sist och för att ha den under "kontroll" ( allt kan hända raceday) förra helgen var det dax att testa berget, vi har ju mer eller mindre koll på den största delen, men biten från Aril in till berget och sen mot Josefinelust har vi sämre koll på, så med GPX filen nerladdad i klockan så begav vi oss av mot Kullaberg, parkerade vid Himmelstorp och gick ner till vägen där Aril möter berget (typ). Startade klockan och började springa, blev en hel del felspring, det är INTE lätt att springa efter en GPX fil på ett ställe man aldrig sprungit och där det sporadiskt faktiskt även är dålig GPS täckning, den första delen var en del av berget som vi faktiskt aldrig sprungit på, vilket var synd för det var faktiskt en fin del, vi stötte även på ett rådjur här, vilket vi heller aldrig gjort på berget, så denna sträckan kommer hädanefter läggas till när vi beger oss ut till "berget" för att springa. 

Vi kom nog fel på en del ställen efter Nimis också men det är marginellt och förhoppningsvis är faktiskt banan bra uppmärkt på raceday så det tillsammans med GPX filen så kanske vi slipper lika mycket fellöpning. Efter hållkull tappade jag det rejält, jag hade GPX filen så det var jag som skötte "kartläsningen" och sambon menade att jag kunde inte gå nitiskt efter den, utan man var tvungen att låta det gå 50-70 meter, det var bara det att han sagt innan vi startade att den meddelade rätt snabbt när man var fel och snabbt för mig är 2-3 meter och inte som han sa 50-70 meter och jajo nu när jag sitter här hemma och skriver så är det ju mer logiskt med 50-70 meter än 2-3 men där ute när man inte gärna vill springa en endaste meter fel för det är extra km i benen som kanske inte gjorde så mycket förra helgen men som kan vara avgörande raceday, så jag tappade det helt, Anton fick sig en rejäl avhyvling och det blev några surande minutrar från min sida innan han fångade upp mig och kramade bort både tårar och surandet, dock så väljer jag att se detta som positivt, då det är just sånt här som kan hända och garanterat kommer hända efter x antal mil i benen, man är trött och kanske har tappat det lite, då måste man kunna fånga upp varandra, jag har ju lättare att hålla upp humöret om Anton tappar det, vi brukar faktiskt säga att tappar jag det är vi körda, så det var rätt skönt faktiskt att jag tappade det och att Anton faktiskt lyckades få oss båda tillbaka så vi kunde springa och prata och skratta igen, för DET är viktigt att just när det är som jobbigast kunna hitta snacket och skrattet, inte fastna i tystnaden, tystnaden har en tendens att göra att man scanar igenom ens kropp och jäklar vad man kan hitta smärtor och skavanker då som man inte känner när man springer och snackar och humöret är på topp.

Jag fick även ett riktigt gott kvitto på vad kroppen klarar av, berget är ju som sagt tuffast dem 5-7 första km, sen är det varierat med tuffheten, dock från den gamla betalstationen och röda slingan mot Himmelstorp är det "enkel" löpning, dvs inga klippor att bestiga och straight up backar, det går uppåt, det gör det, faktiskt 200 hm tror jag klockan sladdrade om, på ca 3,5 km, men det är som sagt vanlig grusstig, och här sa jag till Anton att jag ville springa hela sträckan, oavsett backe så skulle vi springa, och det gjorde vi, med 16 tuffa km och närmare 700 hm i benen så sprang vi, inte fort men vi sprang. som sagt allt detta tillsammans med löpningen vi gjort 14 dagar innan blev ett sådant kvitto på att vi är nog redo för Kullamannen, alltså så redo som man kan bli då alltså. 

Kcal in och Kcal ut

Vikt och kroppsutseende har aldrig varit mer på tapeten än vad det är just nu, aldrig någonsin har det funnits så mycket dieter som deklarerar att det är just så här du ska göra för att gå ner i vikt, aldrig någonsin har så många börjat träna och hoppat på den ena ohållbara dieten efter den andra för att gå ner i vikt och detta i mina ögon är fel. Alltså förstå mig rätt det är inte fel att träna eller om man vill gå ner i vikt försöka göra detta, men att tro att man går ner i vikt bara av att man börjar träna DET tror jag är fel, att tro att alla dessa ohållbara dieter är lösningen på viktproblemet det tror jag också är fel, vill man ha nått hållbart måste man sätta upp ett hållbart mål, man måste ställa sig frågan kan jag tänka mig att äta/träna så här resten av livet? Är svaret Ja! go for it, men är svaret njaaa då är det inte rätt väg att gå, mitt tips är då tänk om och tänk annorlunda.

Mitt måtto är och kommer alltid vara träna gör man för att bli stark i vardagen, vikten den fokuserar man på i köket, man går inte ner i vikt av att träna, inte rent rakt av som många tror, självklart gör man en förändring i sin vardag med träning självklart så tappar man i vikt, samma sak med kosten, gör du en förändring med kosten så går man ner i början, ofta mår man mycket bättre också, detta pga att ALLA som byter kost har en tendens att automatiskt plocka bort det självklara, dvs det onyttiga, bullarna, kakorna, minska på snackset utan att tänka på vad man egentligen äter och tycker därefter att man hittat världens bästa diet, men efter ett tag så klarar man inte hålla det utan faller tillbaka till gamla vanor och bullarna kommer in och snackset ökar och man går antingen upp i vikt eller så händer ingenting för man har inte tänkt om angående kosten, man fortsätter kanske träna men står still med vikten (been there done that) och tappar därmed träningen för man har, i mina ögon, börjat träna av fel anledning, hittar man däremot det positiva med träningen så kan den kvarstå men det händer fortfarande inget med vikten pga att man har inte tänkt om med kosten, många tänker kcal in och kcal ut, MEN handlar det alltid om kcal in och kcal ut? Det enkla svaret är ja, det lite mer invecklade svaret är faktiskt nej.

Eller om man ser till +/- kcal så gör det, men det handlar inte alltid om dagsbasics utan man måste tänka the big picture som man så klyschigt brukar säga, bara för att man äter några kcal mer en dag än vad man gör av med så betyder detta inte att man går upp i vikt, precis som underskott av kcal en dag inte betyder att man går ner i vikt, så därav att jag vill säga att det handlar inte om kcal in och ut i det kortsiktiga, men i längden gör det.

Sen är det skillnad på kcal och kcal, inte så att 1 kcal inte är 1 kcal, utan mer att kroppen gör av med mer kcal att byta ner vissa kcal, så även om 1 kcal är 1 kcal in så kan det krävas mer energi att bryta ner den ena än den andra och på så sätt hamnar man på ett kcal underskott. Rörigt jag vet, men det är när man vet denna vetskapen som det kanske går upp för en varför man kan äta viss mat i större mängder än annan mat och ändå stå still, gå ner eller gå upp i vikt.

Det man kan utgå från är ens BMR (basalmetabolism) detta är det som kroppen behöver bara för att fungera dvs för att organen ska fungera på ett korrekt sätt, om man sen reser sig upp ur sängen och tar tag i vardagen så kan man plussa på kcal. Mitt BMR är 1302 (dvs total viloläge), vilket inte är mycket, ett winerbröd ex innehåller över 500 kcal så tre stycken sådana och man är på minus, om man börjar tänka så, då kanske man även kan förstå att hmmm den där timmes träningen som jag gör som enligt klockan förbränner 500 kcal (är alltid ALLTID en glädjemätare) är ingenting om man tittar på vad man äter på en dag, eller en vecka för den delen, och tränar man inte varje dag, så får man ju INGA plus kcal och hamnar kanske på ungefär 1800 kcal, och det är nu ni tänker men jag skrev ju innan att man inte skulle tänka träning och viktnedgång, nä precis, man ska tänka kosten! 

1302 kcal i ren vila, nu går ju jag upp och jobbar och gör saker om dagarna, precis som dem flesta, samt träning, så igår (med ett pumppass) så visade min klocka 2200 kcal (läs notering om glädjemätare)  dvs 4 winerbröd, så om jag inte ska skjuta i höjden på vågen så räcker det alltså inte med träning för jag kan LÄTT äta 4 winerbröd utan att blinka, men det kommer inte göra så att jag står mig hela dagen, alltså kommer jag ju äta lite merän dessa 4 winerbröden och därmed LÄTT göra av med mina "intjänade" kcal, därav än en gång 1 kcal är 1 kcal men det handlar om var vi får dem ifrån. 

Så när vi tycker vi tränar järnet var och varannan dag och det inte händer någonting på vågen, så beror det ofta på att vi stoppar in "fel" kcal i munnen, det vi stoppar in ger fler kcal än vad det ger oss energi till att orka dagen så därav stoppar vi in fler kcal, om vi istället ser var vi får våra kcal ifrån så blir det genast lite bättre balans. För dem flesta som känner mig VET hur mycket jag tränar och inte f-n är jag trådsmal, jag älskar nämligen mat också, vill jag tappa i vikt så vet jag vad som måste göras, lite mindre tomma kcal. 

Och har man sen övervikt och vill gå ner i vikt så måste man tänka lite extra, och lägga sig på underskotts kcal, (inte under ens BMR då alltså, det blir en quickfix ala sopp dieter, det är ingen lösning, ni minns HÅLLBART) utan man måste helt enkelt göra av med fler kcal än vad man stoppar i sig, då kanske ni än en gång kommer tillbaka till att ja men då kan man gå ner genom att träna, jajo, det är klart man kan, om man har kosten till 100% men då handlar det fortfarande om det jag säger kosten, och jo vi kan ta extremfallen bara för att, jo man kan även gå ner i vikt genom att äta skit OM man gör av med fler kcal, för som jag skrev i det enkla handlar det om 1 kcal in - 1kcal ut = 0 kcal, men sen när blev livet enkelt? 

Jag hör folk säga då och då när dem kommer tillbaka till mina pass efter uppehåll, att jaha dax att ta tag i träningen igen, jag har ju lagt på mig en del, och jag svarar alltid samma sak, här fokuserar vi på att bli starka och klara av vardagen, vikten om den är ett problem den sköter du hemma. Jag vill inte att folk ska se mina pass som försök att gå ner i vikt, jag vill att folk ska se mina pass och träningen för övrigt som något skoj och som dem gör för att dem blir piggare, känner sig starkare och därmed orkar vardagen bättre, gör dem detta så tror jag att man inte tappar träningen, ser man träningen som nått ont måste som man måste göra för viktens skull det är då jag tror man får dessa ofrivilliga uppehållen över tid. För man måste vara beredd att det kan komma perioder i sitt liv när man av olika anledningar kanske inte kan träna lika mycket, har man då kosten så spelar detta ingen roll. 

Jag ser ju även folk som tränar dag ut och dag in, springer på det ena passet efter det andra, och inte förändras ett dugg viktmässigt, detta blir ju än mer bevis på att det är inte vad som sker på gymmet som avgör om man går ner i vikt eller inte.

Jag själv tränade ju sjukt mycket utan att vågen rörde sig ett endaste dugg neråt, jag räknade kcal så det stod härliga till (utan att tänka på felmarginaler) var jämt hungrig och föll ofta på helgerna och överåt av allt och inget, jag fattade inte hur jag som tränade så mycket inte kunde gå ner, ända tills det där magiska året 2013 när jag hoppade på en diet, japp ni läste rätt, som gick ut på att utesluta kolhydraterna, nä det var inte LCHF, men det handlade om att byta ut lightprodukterna till fullfett produkter, utan att för den delen överäta detta, så nä ingen bacon med gräddkaffe till frukost, utan det handlade mer om det som jag tror på idag, vara kritiskt till ALLA innehållsförteckningar, ju längre ju sämre var en bra måttstock, samt laga maten från grunden, även tänka som jag skrev grädde istället för matlagningsgrädde och min första aha upplevelse med detta var när vi gjorde korvstroganoff med riktig grädde, jag blev mättare på mindre portion OCH fick mindre totala kcal i mig än vad jag brukade trotts riktig grädde före matlagningsgrädde. 

Jag hoppade ju på denna dieten för jag blev arg på rubriken, platt mage på 8 veckor, för f-n största lögnen ever, och ja jag vill fortfarande säga lögn, trotts att jag efter 8 veckor hade minskat 15 cm om midjan och tappat 10 kg, min mage var inte platt nämligen för det handlar ju om ens utgångspunkt, hade jag idag ätit exakt enligt det schemat hade jag säkert kunnat få den platta magen men det är inte mitt mål med livet, jag vill inte äta enligt några extremkoster, utan jag trivs att äta så som jag gör utan några förbjudna livsmedel. 

Och det är lika bra att skriva nä allt handlar inte om att gå ner i vikt och vara så vältränad som man bara kan, alla har vi inte samma mål i livet, alla får se ut som dem vill och göra som dem vill men snälla stå då verkligen för att det är det ni vill! Det är inte vad jag vill, fel kost och stilla sittande vardag är inget jag tror är hälsosamt för en, och jag tror vi alla hade mått bättre om vi ätit och rört på oss utan att för den delen anamma denna kroppshets som finns. 

PS En diet fungerar INTE om man måste börja om med den, så orden denna dieten fungerar så länge jag går på den är i min ögon ett försök att få en själv att tro på dieten, en diet som du kan hålla resten av livet lämnar dietträsket och blir en hållbar kost. justsaying!

/Marie

Att Träna med barn

Min dotter har ju gått och blivit med träningskort, inte helt kravlöst från vår sida (läs tidigare inlägg om just barn, träning och krav) vi betalar hennes träningskort om hon tränar MINST två gånger i veckan, missar hon (obs gäller såklart inte om hon är sjuk är väl lika bra att skriva) så får hon själv stå för kostnaden. Man kan kanske tycka två är lite om man bortser från ingen aktivitet, men man kan säkert tycka mycket om man ser till att hon även tränar taekwondo 2-3 gånger i veckan, nu är hon själv tränare på tisdagar och kör dubbelpass på fredagar, hon har även öppet att träna nere på Viktoriahuset där den lite mer avancerade gruppen är, jag har ju fortfarande inställningen med taekwondon att det ska roligt och kravlöst, det är inte för alla att tävla och avancera, vissa vill bara träna för att dem tycker det är kul och bra träning, detta är mer viktigt för mig än att hon går och försöker vinna en massa medaljer, skydden är inhandlade så hon kan om hon vill men hon behöver definitivt inte bara för att skydden är köpta. 

Hitintills har det gått bra för dottern med träning, och det är lite extraskoj att hon faktiskt hittat bodypumpen som jag själv brinner för och som jag nog skrivit även instruerar i, första gången hon skulle på mitt pass tog jag mig tiden att gå igenom ALLA teknikerna med henne och deklarerade att det var LÄTT vikt som skulle användas, för det är viktigt att växande ungdomar inte slänger på en massa vikt för tidigt, jag vill även säga att vill man ta med sig ett barn på bodypump (NW där jag är instruktör har ju träning från 11 år med förälder) så se till så att man kan gå igenom teknikerna innan och var beredd att lägga undan din egna stång för att korrigera barnet, behöver man hjälp så fråga gärna instruktören innan, för just Les Mills Bodypump har ingen floorcoaching utan detta sker framifrån, så oavsett om vi ser att någon gör fel så varken får vi peka ut personer eller för den delen släppa vår stång och gå ner och korrigera, fel kan många tycka men det är lika lätt att göra fel ute i gymmet och där säger INGEN till, inne i salen så snackar, iallafall jag, teknik så deltagarna får sår i öronen, så vill man sen ha hjälp med tekniken så be instruktören visa innan eller efter och sen som sagt var beredd att få lägga ner stången och korrigera om inte barnet rättar efter vad instruktören säger. 

Jag har både haft dottern på mitt pass och vi har gått tillsammans på L bodypump, här har jag lagt ifrån min stång och kunnat korrigera henne, inte mycket för hon är duktig på att lyssna när hon är på mina pass, såpass att jag funderar på om jag ska ta allt med hemmaracet för henne när vi är där *ler*. 

Jag tycker det är viktigt att sätta barnen i fokus när man tränar med dem, lyssna på vad dem vill och faktiskt sätta sig själv åt sidan, ta träningen för vad den är med barn, samtidigt är det väldigt viktigt att INTE förminska deras prestation i vad dem gör, man tävlar inte med sina barn och man uppmuntrar dem att göra istället för att pressa, det är viktigt att förstå att ens egna långsamma tempo eller låga vikt kan vara deras snabba kontra tunga vikt. 

Och när dem gör rätt beröm och åter beröm, man kan aldrig få för mycket beröm som barn, behöver barnet stanna eller pausa så låter man dem göra det, dottern är 15 år så henne kan jag skämta med att hallå jag sa pulsa inte pausa på pumpen, men det är viktigt att veta att man KAN skämta med barnen, jag kan skämta med Lowa på pumpen men skulle jag dra så mycket som ett skämt till henne när hon springer (dem få gånger det har hänt) så är jag inte säker att jag hade kommit hem, däremot kan jag skämta med Ludwig under en löptur men måste vara mer försiktig fram med honom om annat. Så det gäller att känna av sina barn och utgå från där hur man får ens träning tillsammans att fungera, jag tycker även att det är viktigt att känslan under aktiviteten är bra, få barnen att förstå att det är OK att ha en dålig dag, det är ok att det är lite jobbigare, att man vill ta ett lugnt träningspass, det behöver inte alltid gå snabbt utan det är viktigare att man gör, här är det ens uppgift som förälder att ta bort sitt egna synsätt till träning, för det behöver inte vara samma för barnet, och det är ok då utgår man från barnet, jag vill säga samma tänk som jag har med löpningen mellan mig och sambon, jag är den långsamma så jag bestämmer tempot.

Jag fick även med mig dottern på bodybalance, här gick jag inte in och korrigerade henne någonting, det är kroppsvikt samt att man byte övningar och positioner hela tiden, A är också sjukt bra på att säga exakt vad man ska göra så jag tyckte Lowa hängde med bra. Detta var dock inget för henne men jag är glad att hon provade, det var jag som tyckte Lowa skulle få känna på ett rörlighetspass och hade hon kunnat komma bara på avslappningen hade hon gjort det hahaha

Dottern har ju mer tävlingstänk än sin bror, vilket gör att man måste tänka olika med dem, när dottern försöker tävla göra klart för henne att jag är inte intresserad av det, för mitt mål är att lyfta henne utifrån hennes grund, inte riskera att bryta ner henne bara för att bevisa att jag kan vinna, sonen blir ju lättare där då han och jag har samma tänkt om tävlandet, det är me vs me inget annat, alla vikter, sträckor, segment resultat är me vs me, att alltid sträva efter att bli en bättre version av sig själv och inte bry sig om hur andra presterar, med löpning har jag varit inne på det innan, där är dag, mående, skor antal km i benen innan, efter och massa andra faktorer som spelar in, det är inte svart vitt, då är det bättre att bara försöka bli en bättre version av sig själv och skita i vad andra presterar. 

/Marie

Kost och barn

Jag tänker fortsätta på samma tema som igår, dvs kosten, denna gången med fokus kosten och barn, för även jag har två barn som kan rynka på näsan åt maten som jag tycker vi ska äta, lägg till att dem är varannan vecka barn, där deras pappa inte har samma kosttänk som vi, så kanske ni förstår att det inte alla gånger är så lätt, varken för mig eller för barnen för den delen.

Jag tror ju på att barn äter det som serveras och att alla barn ska smaka av maten och mina barn har alltid behövt smaka lika många skedar som dem är år, detta då jag inte tror på att ta in en liten bit i munnen och sen döma ut maten, jag ser även till att dem smakar igen med jämna mellanrum, och även i olika former, tex en svamp i en gryta kan smaka annorlunda i en annan, konsistenser kan man inte alltid göra något åt men även här tycker jag det är viktigt att dem smakar igen så att det inte bara blir en fixide i huvudet. 

Jag tillhör ju även den "stränga" mamman som inte låter mina barn leva på mackor till frukost och mellis, utan jag vill att dem äter frukost/mellis som man blir ordentligt mätt på, självklart att jag kan fråga vad dem är sugna på och sen försöker jag möta det med det som jag tycker dem ska äta, som tex om sonen vill ha yoghurt med flingor så kompromissar vi på turkisk yoghurt med pauluns granola. Dottern är ju lite svårare att pleasa med frukostar då hon måste vara sugen på det, men som förra veckan deklarerade hon efter att ha ätit chiapudding vara och varannan dag i några veckor att hon var trött på det och ville ha just mackor, så då valde jag att baka ett bröd istället, hon var nöjd (en dag eller två) och det blev frukost som jag iallafall visste vad det innehöll. 

Vi har inga sockrade flingor hemma, vi har faktiskt inga flingor alls, jag har hittat EN cornflakes som var utan socker, denna fanns faktisk på den glutenfria hyllan, EN! det är tamigfan skrämmande, kellogs k tänker kanske ni nu, dem är väl iallafall utan socker, jo tjena eller inte, som sagt frukostflingor är inget som finns hos oss, däremot så har vi som sagt pauluns Granola då denna är utan tillsatt socker, jag själv kör ju med min torra frö mussli men den tycker inte barnen om. 

Så man kan få bra frukost utan en massa socker och som barnen också uppskattar, det gäller bara att introducera den för dem, nu får faktiskt sonen ta lite kokossirap (vi har ingen flytande honung hemma just nu) på, och ja det är socker men här kan man själv styra mängden, och som jag skrev igår det är inte sockret i sig som är det farliga utan HUR ofta man äter det. Sonen har ju också fastnat för overnightout som han varierar med och dottern har som jag skrev innan kört på chiapudding, havregrynsgröt eller smoothie. 

Dryck till maten är vatten, eller ett glas mjölk, och skrik inte nu vaaa begränsar du mjölk, ja jag begränsar mjölk, ett glas om dagen, är man törstig dricker man vatten, mjölk för starka ben är så old news, man får i sig tillräckligt av detta om man äter en varierad kost! Ibland på helgen kan dem få någon "socker dryck", aldrig coca cola, denna är beroendeframkallande iockmed koffeinet tillsammans med sockret så hos mig får dem inte det även om jag vet att dem dricker det hos sin pappa, ren principsak helt enkelt, nu är ju barnen vana vid detta och protesterar heller inte, och självklart dricker vi också vatten, det är som sagt på helgerna när vi ta en öl till maten som dem också kan få något annat, man kan inte säga till barnen att dricka vatten och sen dricka något annat själv, barn gör som man gör inte som man säger. 

Vi pratar jättemycket om kost hemma hos oss, mycket mindre om vikt, för mitt kosttänk med barnen handlar INTE om vikt, det handlar om att barnen ska få i sig bra och näringsrik mat som gör att dem orkar vardagen och aktiviteterna som dem utför, jag vill även att dem ska veta hur mycket skit det finns i den färdiga maten man köper, och jag förklarar sakligt varför jag inte köper hem en viss sorts mat eller dryck, jag vill säga att oftast köper barnen det, den lille mer än den stora, men ofta är det hennes vilja att ha en viss sak som tar över viljan att lyssna på mig varför jag inte köper hem den.

Middagar bestämmer vi ju oftast tillsammans, och det är inte svårt att laga mat från grunden enligt barns önskemål, vill dem ha kyckling nuggets så är det faktiskt bara att köpa kycklingfilé och panera denna, vill dem ha hamburgare så köper man någon färs och gör sina egna burgare, fiskpinnar samma som med nuggets, köp fisken och panera själv, pizza, även här gör den själv, fixa din egna tomatsås så blir den exakt så som du vill ha den, pasta och köttfärssås, använd bönpasta (säg inget till barnen så märker dem garanterat inte ens det) som sagt det finns många lösningar att få i barnen bättre råvaror, jo det tar kanske liiiite längre tid i köket, men kan det inte vara värt det för att få i våra käraste näringsrik mat? Om inget annat ta det som tar längre tid på helgerna och gör det tillsammans med barnen, tänk att få äta fiskpinnen som dem själv panerat. Ofta gör vi saker krångligare än vad det är och hamnar i korv och färdiga köttbullar träsket och gömmer oss bakom -ja men köttprocenten var hög, men hur mycket annat som där inte ska vara fanns i? Och nä jag stoppar inte min egna korv, jag äter inte gärna korv faktiskt och inte heller mina barn, såvitt den inte är grillad i skogen (inte ens då äter dottern korv om hon får välja), och som jag skrev igår det handlar inte om undantagen utan det handlar om det vardagliga. 

Det kan låta väldigt hårt i folks ögon men jag tror det låter hårt pga att det är så långt från ens egna tänk, för alla som tycker jag är hård tycker jag garanterat är för slappa, det går liksom handihand, det är vi som kan påverka att våran barn blir så hälsosamma man bara kan, den vägen vi visar barnen kan vi bara hoppas och önskar att dem väljer att gå, men vi kan inte visa dem en väg i sockrets/halvfabrikatets bana och sen hoppas att dem byter väg själv.

/Marie