- Ett hans huvudträning är löpning, min är bodypump, boxning, bodybalance löpning, rent kort sagt en mix av all träning, typ haha
- Två han har sprungit längre än mig, alltså inte distans utan tid, jag började ju springa för 3 år sedan, ja dvs löpning som innebar att man inte fick någon medalj, jag hade ju sprungit både toughest (4 ggr), extreme run, Action run, en halvmara och en mara, men då fick man som sagt medalj, att springa frivilligt var inte riktigt min grej, brukade säga -ser ni mig springa så spring för då är det något som jagar mig! Men då och där för 3 år sedan så smugglade Anton in löpningen tillsammans med kärleken, ni vet kärleken gör en blind och innan jag hann fatta vad jag gjorde så var vi anmälda till ett lopp tillsammans, och det var ju det här att springa för medalj.
- Tre som är det viktigaste att veta, det är att jag och Anton har två helt olika "bästa" tempo, där det skiljer mer än minuten per km, hans lugna tempo är typ mitt ha ihjäl mig tempo, här är det viktigt att respektera den långsammas tempo i vårt fall mitt tempo, när vi springer så är det jag som styr tempot och detta har jag fått jobba mycket med, att inte känna mig som en jäkla stoppkloss, där Anton gång på gång hävdat att han älskar att springa i vårt tempo, han älskar att springa tillsammans med mig, trotts detta kan jag än idag falla, inte lika ofta men dåliga löpdagar så är jag INTE snäll mot mig själv.
Så när det kommer till att kunna springa tillsammans trotts olika mål så gäller det att hitta lösningar som gör att båda får ut det den vill ha ut av löpningen och ändå kunna göra det tillsammans, vi löser detta genom att vi ibland springer själv, vi jobbar ju om varandra så när den andre jobbar så tar vi våran rundor som passar oss och våran mål. Anton springer ju också hem från jobb, och när jag hinner och kan så springer jag och möter honom, då får han sitt tempo och jag får mitt fram tills vi möts sen enas vi om ett gemensamt tempo hem, ibland får jag dock påminna Anton om att jag faktiskt är med, när jag märker att jag håller på att dö för att ens ha en chans att hinna med.
Det har även hänt nu på sistone att jag mött upp honom, han har behövt fler km än jag faktiskt orkat med, så då har vi möts upp sprungit kanske 1-2 km tillsammans för att sen skiljas åt igen och mötas upp hemma, detta gör att vi får löpning både tillsammans och vi når våra enskilda veckomål, jag ligger ju på 35 km i veckan och Anton ligger på 70 km i veckan, eller egentligen ligger han på mindre men i bakhuvudet vet jag om att han siktar på 70 km så jag kan likabra skriva 70 km.
När vi är lediga tillsammans så springer vi alltid tillsammans, det har hänt någon gång att jag skickat Anton att springa längre för jag vet att han vill och framförallt när han behövt för att nå sina mål när jag känt att jag har en dålig löpdag och helt enkelt inte kan springa så långt som han vill/behöver, men det är mer ett undantag i regeln.
Hur är det då med våran olika tempo, får Anton ut vad han vill och behöver i sin löpning när han springer med mig? Sliter jag ut min kropp och pressar mig onödigt hårt för att hinna med hans tempo?
Nä som sagt vi försöker alltid ta det tempot som passar oss den dagen, målet är behagligt snacketempo, vi springer och snackar om allt mellan himmel och jord under våran gemensamma löprundor, ibland klarar vi högre snacketempo ibland får det bli lägre, och som sagt jag är den långsamma av oss så det blir oftast jag som får styra tempot, men det har hänt nån gång (läs en typ ) att jag faktiskt fått justera mitt för att Anton haft en riktigt usel löpdag, hans dåliga löpdag tempo är ju som sagt mina bra löpdagar tempo *ler*
Och då vi inte springer för att göra några PB på milen lopp utan faktiskt springer för att kunna springa ultralopp så ja, jag vill säga att han får ut massor av våran gemnsamma löprundor. Idag, när jag hade en sjukt bra löpdag igår, kan jag tom säga att mitt tempo gynnar oss där, ja inte om målet är att sätta banrekord men där är vi inte, och jag kommer heller inte komma dit, inte för att nervärdera min egna löpning utan helt enkelt för att det är inte mitt mål med träning och lopp, hur Anton tänker där vet jag egentligen inte 100% men idag är hans mål att tillsammans med mig göra Kullamannen sprint (100 km) och Tjörnarparen (100 km) och att vi ska ta oss i mål tillsammans.
Anton har även deklarerat att våran löprundor i det här långsammare tempot gjort honom snabbare, vilket jag ibland tror han säger för att vara snäll, men när jag ser hans tider på strava så kan det faktiskt vara just så.
Så oavsett tempo eller mål så kan man alltid hitta en medelväg till att kunna springa tillsammans om det verkligen är det man vill göra.
/Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar