Att få ihop vardagen

Jag håller ju på med en såkallad runstreak, dvs man ska springa varje dag, distans tror jag är frivillig men jag vill ha MINST 3,5 km varje dag. Jag har ju sprungit ett bra tag dem dagarna jag inte har mina pumppass men efter att ha snackat med min ena granne och beklagat mig lite om det här med tiden, ja jag av alla människor som menar att tid har vi om vi bara rannsakar oss själva beklagade mig om tiden, för hon menade att 30 minuter har vi alla, för ja, det är vad det max tar att springa 3,5 km (jag går 3 km på 30 min så jo jag vill sticka ut hakan här och säga att det är vad det max tar). 

Jag försökte ju med både den ena ursäkten efter den andra, barnvecka, fixa middag, köra till och från gymet osv. men när hon sa att hon ibland kom ut 21:30 så gav jag upp med ursäkter för jo om vi som sagt rannsakar oss så har vi faktiskt tiden. Orken, lusten, viljan you name it DET är en annan femma, den kan både dala och försvinna helt, det är jag villig och erkänna och ibland får man helt enkelt inse att det som måste göras är inte alltid det man har lust att göra.

Är det då bra för en att sätta denna pressen att hinna med allt? Träning ska ju inte vara en press utan skoj och bra för en, men det är ju faktiskt när man ser träningen som något ont måste som det blir en negativ press, och handen på hjärtat vad är det vi ska ha all tiden till? Netflix och chill som vi skämtsamt brukar säga där hemma? Det är viktigt att vila säger alla, men än en gång handen på hjärtat, vilar vi inte jäkligt mycket nu för tiden? 

Jag och Sambon brukar bryta ner det, om vi tränar 1 h om dagen så är det 7 h i veckan, en vecka består av 168 h, tänker man så, då är det väldigt lite man rör sig, och är det något som vi människor blir så är det latare OCH väldigt många av dem som tränar är faktiskt dem lataste, man gömmer sig bakom ev 7 h träning och menar att jag tränar minsann varje dag, och jajo det är bra men som med allt annat så är det faktiskt helheten av ens livstil som avgör. Vad säger jag då, ska vi springa ihjäl oss? ska vi aldrig få bara sitta ner med en kopp kaffe och bara andas? Självklart! men måste det ena utesluta det andra? 

Så tillbaka är det bra att pressa sig själv till aktivitet varje dag, svar ja JAG tror det, jag tror det är det bästa pensionssparandet man kan göra, jag tror att man ger sig själv en bra livsstil genom att göra detta, nu menar jag inte att man ska spränga blodkärlen på varje träningspass, jag vill tom säga att det är något man alltid ska undvika, såvitt du inte tänker satsa på någon proffskarriär så tycker jag inte att man ska pressa sig till sjuka vikter eller tider, utan målet med en vardagsträning ska vara att ha en stark och rörlig kropp som orkar med vardagen. 

Jag har inte ärats med fler timmar på dygnet än någon annan, utan jag liksom många andra får planera och snurra planerna både en och två gånger ibland för att hinna med allt jag både vill och som måste göras, även jag får mina planer omkullkastade och kan vid dessa tillfällena tappa allt och bara vilja strunta i det, men samtidigt så vet jag efter många års tränande att man ångrar ALDRIG ett träningspass! 

Och nä jag är inte ute efter en klapp på axeln och hur jäkla duktig jag är, jag är inte ute efter att sätta en nagel i ögat på folk, utan den sätter oftast folk i sina egna ögon med deras dåliga samvete för att dem vet vad som behövs göras men dem gör inte. 

Hur får jag då min vardag att gå ihop med barn varannan vecka, heltidsjobb och jobb som instruktör med två pass i veckan? Planering och åter planering såpass ibland att en bilkö eller en oplanerad maxitur kan ställa till det rejält, men då får man som sagt helt enkelt planera om och göra det bästa av det och försöka att inte gå ner sig. Nu är ju mina barn "stora" och jag får mycket hjälp av dottern som tycker det är skoj att laga mat, men dem har ju inte alltid varit stora. 

Och när jag sticker ut hakan så vet jag om att det ALLTID finns undantag, men dem är minimalistiska i det stora hela och många gånger är det inte ens dem som "gnäller" att tiden inte finns. 

Att få in löpningen tisdagar och Torsdagar barnveckorna har hitintills varit det kämpigaste, mest pga samvetet, detta samvete som ofta skapas på sociala medier, som så mycket annat, jag har löst detta genom att erbjuda barnen att följa med, och säger dem nej så har jag ju faktiskt erbjudit mig tid med dem, men dem valt att tacka nej, smart va! För barn kan faktiskt vara med på löprundan, självklart får man lägga det på deras nivå men alla löprundor räknas även dem som man kanske måste stanna och andas tre andetag på. 

Andra tips för att få in löpningen är som sambon, springa till eller hem från jobb (jag har för långt tycker jag, 14 km enkel väg), ta en omväg till affären, morgonlöpning (den kämpar jag med, har lyckats 2 gånger), som sagt lösningen finns om man inte fastnar på problemet! 

/Marie